ja ja vad säger man

En lång dag i Degerfors, Oliver spelar cup, de har vunnit en och förlorat två. Sista matchen var orättvis men gör man inga mål så förlorar man. Bättre lycka i morgon killar !!!!

Blir några kalla i kväll, innan promenaden med Zhiva.. Glömde, barnen har fått en ny leksak ... inte till mammas stora förtjusning, men  om jag får en häst så ska jag väl inte klaga, så länge jag slipper att se dem köra......... Nu kom Mathilda in och berättade att hon hade åkt med...... Hjälp, tur att det finns hjälm.......

Miss you!!!!

Det blir en 3 doors down vecka, hoppas ni gillar låtarna lika mycket som jag gör. Har redan några låtar här på bloggen så bli inte sura om de kommer igen.

Idag är jag sådär trött, kommer ju inte i säng, jag som är så kvällstrött och morgonpigg, nu är det helt tvärtom. Jobbigt va skulle Oliver säga… Och det är verkligen jätte jobbigt.

Jag behöver sol och värme. Tur att jag fick en valfri resa när jag fyllde år, men tänk 1 vecka utan barnen, så länge har jag aldrig varit utan dem… men någon gång ska väl vara den första, satt igår och tittade men jag vill ju till Egypten, älskar ju att snorkla. Det är att koppla av och bara njuta, men det är väl bara att leta vidare.

Det är så mycket jag vill ha nu =)

Ikväll blir det nog Mastis med barnen

Har en tjejkompis som berättade idag om att hon hade åkt till Volvo med sin bil för att triangeln lyste i instrument panelen, och hon hade ingen aning om vad det var. Mekanikern på Volvo upplyste henne om att  hennes bagagelucka var öppen hahahahahahah och att det var därför som den lyste. Hahahah och hon är inte ens blond hahahahah

Att jag behöver släppa på mitt kontrollbehov är något jag insett efter dagens samtal,   Att jag inte kan kontrollera allt som händer, och att mitt största problem egentligen inte är mitt utan någon annans förlust, har tydligen inte riktigt sett det så, och att jag måste låta mig själv känna sorg och frustration och att jag hade rätt att känna mig förvirrad och sviken.

Att jag var välkommen ner till de mänskliga =)

Rätt roligt när han sa så.

För det stämmer ju, tänk att jag varit så blind, förblindad av min ilska att jag inte sett någon utväg. Nu kan jag bara beklaga, även om jag har en lång väg att vandra och många timmars samtal kvar, så kommer jag gå starkare och visare ur detta.

Och att det inte kommer vara jag som kommer stå där med ånger.

Jag behöver en vändning, orkar inte med att må så här. Jag som aldrig låter något komma åt mig, jag som aldrig ältar. Men jag har väl blivit mänsklig som alla andra.

Var har mitt tuffa jag,  tagit vägen? Var är det glada smittsamma skrattet, det som tydligen försvann med allt annat.

Jag behöver en lösning och det är nu.

Försöker se en vändning i allt, men inget känns riktigt, det är inte vad jag behöver. Men vad behöver jag?

Ett ordentligt avslut, en ny början.

Kanske behöver ge allt tid, de säger ju att tiden läker alla sår. Är det verkligen så?

Minnen kommer tillbaks och rör om i mitt hjärta, tankarna går i högvarv, tårarna rinner och jag kan inte få dem att sluta. Önskade allt vore annorlunda, önskar att man kunde ta bort allt det onda, just nu är det min största önskan. jag vill inte tillbaks till mitt mörka rum, vill stanna i ljuset. Vill tillbaks till lyckan som fick mig att le, allt det där som gjorde min dag, hade något att se fram emot varje morgon som jag vaknade. Att få komma in i ett rum som bara lyses upp av min glädje, vart tog allt det vägen, vart har jag tagit vägen? Jag är nog, kanske,väl en bit på väg, men än är vägen lång. Att gå omkring och känna att något fattas en... vad är det för liv, inte mitt ???