Fick skäll häromdagen, då det var så länge sedan jag skrev något på bloggen.

Jag har inte haft lust eller ork, men nu får jag väl skriva några rader…

I fredags hade jag bestämt med Susanne att vi skulle umgås efter killarnas fotbollsträning, sagt och gjort. Tänk att det aldrig blir lugnt när vi umgås, Mathilda förvandlades till en mumie i toapapper hahahah och Oliver, Viktor och Tobbe övade på Susannes målgest de hade lovat att göra om de gjorde mål. Ja herregud vilken kväll, skrattade så jag hade ont i magen, vet inte om jag vågar att lämna dem själva något mer när jag går ut med hunden.

Lördagen var det fullt upp som vanligt Oliver hade först match i Skattkärr, sen blev det hem fort, så vi fick i oss lite mat.

Sen var det samling igen då KIBF P-99 skulle spela match mot Karlskoga.

Det blev ren utklassning, våra killar hade uppvisning och vann tillslut med 13-4.

Vilka killar vi har, vilken sammanhållning och vilket spel, det märks att de spelat ihop sen de var 5 år.

Somnande utslagen vid niotiden, efter en fredag med Susanne så kan man inte bli mer än sliten =).

Söndagen spenderade jag i Ölme, hann med både att gå i skogen och plocka svamp med Karin, rida en tur på min jätte pigga häst.

Hann även springa en tur på kvällen, det är så skönt att bara kunna koppla av.

Helgen går som vanligt för fort och jag hann inte ens med hälften som jag skulle göra.

Den här veckan har som vanligt varit fylld av gapskratt, tänk vilken tur jag har, underbara arbetskamrater som får en att skratta så att tårarna rinner.

I morgon är det fredag igen och denna helg blir lugn, som vanligt står det innebandymatch på schemat.

Ska hinna rida en långtur, klippa mig och planera inför julen som närmar sig med stormsteg.

Snart bär det av, och det ska bli så roligt

Äntligen kommer solen, som jag har väntat.

Behöver solsken i mitt liv.

Helgen har som alltid varit fullbokad, känns aldrig riktigt som man hinner andas ut.

Nu ska jag byta om och ge mig ut på en promenad i solen.

Ladda batterierna och få bort allt negativt i mitt liv.

Jag älskar förresten min nya hårfärg =)

Har inte skrivit på några dagar nu igen, har egentligen så mycket som jag vill skriva om, saker jag behöver få ur mig, jag vet inte varför jag inte kan komma vidare, bara står och trampar på samma ställe.

Det är så jobbigt att veta att den jag är, tynar sakta bort och det finns inget jag kan göra.

Hade en toppen dag på jobbet igår med mycket skratt, så mycket skratt så tårarna rann, tur att en del verkligen bjuder på sig =). Tack Rangan och Sara för att ni får mig att gapskratta.

Men sen kom natten och allt jobbigt, tårarna bara rann och jag kunde inte hejda dem.

Paniken att vara så maktlös över sig själv, att inte ha den fulla kontroll som jag brukar ha.

Jag vill så gärna kunna vara den glada Sahra.

Men jag får väl ge det tid, jag behöver nog tid att läka alla sår.

Det blev en rask promenad till jobbet i morse, skönt att bara få rensa tankarna.

Och visst känns det bra, men så tragiskt.

Min nya hårfärg passade tydligen mig =)

Tur att Sara kommer förbi hahah. Stefan säger: vi tog utkörning från Charlies, då säger Sara utan att tänka, men vi gillar inkörning…. Hahahahaha  gapskratt… eh ja mena att vi gillar att äta där hahahahah jo jo . Och hetsa Viktor till att äta upp sin hamburgare före mig klarade hon hahahah, han skulle få valfri tårta eller bakelse nästa ggn.

Tack Sara för att du står ut med mig, och att du alltid får mig att skratta =)

Alla skulle ha en sådan vän, att skratta med.

Det var skönt att komma ut till stallet igår, kände att jag behövde ladda mina batterier.

Amanda hade gjort hästarna klara så det var bara att sitta upp och ge sig iväg i mörkret.

Nu behöver jag inte den stora pallen för att komma upp =).

Måste verkligen införskaffa mig en pannlampa.

Det var så avkopplande att komma ut en stund och Mini är ju helt underbar.

Red in i stallet innan jag hoppade av, tänk att de står still utan att behöva sitta fast.

Mockade och fixade maten,  innan jag gick in till Karin som stod och poppade popcorn =).

Kvällen avslutades med en promenad med Zhiva, kände ett helt annat lugn i kroppen. Messade TS och vi pratade en stund.

Vilken konstig känsla jag hade i kroppen, det var längesedan jag kände ett sånt lugn.

Men jag känner mig alltid annorlunda efter att ha ridit på Mini, det är en sån avkoppling, det är som om att det inte finns några bekymmer, ingen oro i kroppen.

Inga tankar som bara mal och mal.

Oliver fick vara hemma även idag då febern inte riktigt vill ge med sig, han är så duktig hemma, fixar tvätten och diskmaskinen. Och han tar hand om sin lillebror. Han är helt otrolig. Allt är oftast fixat när jag kliver innanför dörren.

Är en stolt mamma.

Ikväll blir det lugnt, i morgon blir det brogårdshallen från 12-15,30. Hade väl tänkt hinna med en ridtur också innan det blir mörkt.

Det har varit en bra dag på jobbet

Min gumman ringde och ville följa med ut till stallet på söndag, det ska bli roligt att få lite ensam tid med henne. Vi hinner ju inte umgås så mycket som jag skulle vilja, men vi har båda mycket att stå i under veckorna och på helgerna är det oftast matcher och annat man ska hinna med.

Idag är det exakt ett års sen som våran älskade vän Åsa och deras lilla Alice lämnade sin familj och oss, vännerna.

Minns samtalet jag fick klockan 24 allt kände så underligt, jag kunde inte tro att det var sant, satt som förstenad på kökssoffan. Samtidigt som den i luren var lika chockad som mig.

Tror inte riktigt att jag förstod vad som hänt, förns jag vaknade på morgonen.

Åkte till jobbet, men jag var nog någon helt annanstans, jag vet att jag klev innanför dörrarna på jobbet i tron att jag skulle kunna jobba, men oj vad fel jag hade, så fort jag klev in i vårat rum kom tårarna, paniken över att det faktiskt var sant, det som jag bara trodde var en mardröm.

Hur kan livet vara så orättvist?

Visste inte riktigt hur jag skulle berätta för barnen, att Åsa och Alice inte fanns mer.

Viktor hade jätte många frågor som jag inte kunde svara på.,

Oliver bara grät, hans bekymmer var att hur ska vi klara klassfotbollen utan Åsa.

Hon måste ju vara med!! Vi kan inte spela utan henne!

Hur förklarar man, vad kan man säga till ett barn som inte förstår, när man själv inte förstår.

Från den dagen, har barnen sovit nere, de har inte velat sova själva.

Vi hade några veckor tidigare beställt en resa till Egypten, kändes inte rätt att åka ifrån Thomas och Anton, men de hade många runt omkring sig som fanns där dag som natt.

Vi kom hem dagen innan begravningen, kändes bra att kunna finnas där för Thomas och Anton.

Allt var så vackert, blommor och ljus, tänk att en begravning kan känns så fridfull.

Det finns så många minnen som jag skulle kunna berätta om, men det kommer jag inte berätta om här.

Men jag är så tacksam över att du fanns i mitt liv som en vän.

Du var alltid dig själv och tog inge skit från någon.

Så idag min vän, tänder jag och barnen bara ljus för dig och Alice.

Det har inte blivit så mycket skriva av, Oliver har varit sjuk och är det fortfarande, han har haft feber nu i 1 vecka och vi har varit hos doktorn men inget visar på proverna, ”suck” han är ju pigg, fast snorig och febrig.. Känns som barnen löser av varann….

Känner mig inte heller riktigt kry, fryser och är ständigt trött, men det hör väl till årstiden.

Men jag har lagt om kosten så det kan väl ha mycket att göra med att jag fryser och är trött, det tar väl ett tag innan kroppen ställer om sig. Idag har jag inget sug efter allt gottit, det känns bra,  för igår vara det sjukt jobbigt, men jag klarade det galant =)

Igår kom Anders och fixade Minis sko som hade lossnat, så nu blir det rida av igen.

Jaha då fick man lite panik också då, Marie upptäckte en död mus i sin papperskorg, Usch va hemskt, jag fick rys på hela kroppen.