Är inne på dag 4 shit, blev lite bitchig under morgonmötet.

Ska väl klara detta, men men, fast det är ju som Marie säger det är ju bara en vana.

Klarade 3 dagar utan mobil så varför skulle jag inte klara av detta…

Är väl inte riktigt motiverad, men va tusan. Suget finns ju där hela tiden bläääääää.

Men det är väl nog kanske som allting annat, suget ska väl försvinna med tiden?

Eller kanske inte, vissa saker får jag inte ur mitt system…..

Minsta sak påminner mig..

Och jag vet inte om jag ska gråta eller vara arg…

Sen stör jag mig på patetiska personer som inte vet bättre, personer som klär upp sig, målar upp sig, för att tro att man ska passa in. Skärp dig.

Va dig själv istället, våga stå för vem du är.

Det är så skönt att jag är tillbaks igen, nu är det ingen som sätter sig på mig.

Men välkommen att försöka, då kommer ni få er en åktur utan dess like och jag lär inte vara tyst om vad jag tycker och tänker.

Spara på skitsnacket, var ärlig.

Och ni som frågar andra om mig, passa er för att komma i min väg.

Nu är det min tur!

Var en stolt mamma i fredags, fast det är jag ju varje dag, men  jag var på utvecklingssamtal med Oliver.

Han är så duktig mammas etta, han har vuxit så mycket det senaste året, att han har insett hur viktig skolan är och att man alltid ska försöka att göra sitt bästa.

Är kanske lite hård ang läxor men jag anser att de ska göras direkt på måndagen efter skolan, annars blir det ingen träning under veckan, sköts inte skolan nu så kommer man att hamna efter.

Även om han nu vet vad han vill göra efter nian, är det ändå viktigt att få bra betyg ifall man ändrar sig.

Jag är så tacksam över att ha fått <3 <3 <3 att dela mitt liv med.

De är det bästa som hänt mig och jag är så stolt över dem.

Jaha och så var det fel på tfn igen, nu laddar den av sig själv, ändrar datum och tid, så nu är det dags för den att gå i graven. Så nu har jag fått en ny Vivaz…

Och dags att gå till doktorn är det också, har fått en knöl på handleden och är blå vid tummen. Tänk att det alltid ska vara något…

Lunchade med Sara i fredags, har inte fått separationsångest än, men det kommer att bli så tråkigt när hon flyttar till Västerås.

Tur att vi har lite planer =).

Och att hon förgyllde min helg, jag nästan kissade på mig av skratt när jag fick sms från henne, tänk att hon lyckas med det som är omöjligt, vad är oddset att en plastko fastnar under bilen hahahahahah.

Och det var inte dolda kameran, jag hade kunnat betala vad som helst för en bild på när Sara springer runt i sina högklackade stövlar och försöker få bort kon. Hahahah.

Love you…

Annars har det varit en lugn helg, jag är inne i ett viloläge just nu.

Kroppen är trött och sliten.

Ja herregud vilken kanonresa, vi har skrattat och skrattat och skrattat lite mer.

Delade hytt med Marie, vad annars, vi måste ju bara umgås när vi kan.

När vi väl kom på båten hann vi bara up till hytten för att lämna av bagaget, för att sedan få en fördrink och lite info och prisutdelning.

Sen var det bara att slänga sig i duschen och göra sig i ordning, vi skulle inte äta förns 22 så vi hade god tid på oss trodde vi...

Piff och Puff kom upp till oss innan det var dags att äta.

Röringt värre var det, men tillslut fick vi våran mat, där satt vi tills de började släcka ner och vi gick upp til oss för lite party med gänget.

Kan väl inte säga att vi minglade allt för mycket, vi håller oss i våran lilla "sekt".

Det blev både det ena och det andra under kvällen och kanske för mycke blandning av diverse drycker.

Hann ju med att trilla ner från stegen på väg till toan, det var nog tur att jag hade fått i mig lite för mycket.

Men Marie och jag skrattade, tur att jag inte kände hur ont det gjorde men blåmärkena sade allt...

Men det var ju inte bara jag som fått blåmärken, rangan hade ju en del efter att ha trillat lite varstans.

Men en mycket trevlig resa med trevligt sällskap, synd bara att vi inte tog mer kort.

Idag bär det av, ska bli så kul att umgås med mina underbara vänner, Marie, Sofia, Sofia, Johanna, Nicke och Stefan, och många fler

Var uppe och strök i morse vid halv 6, hann med en långpromenad med Zhiva, vi tog svängen vid hembygdsgården, många minnen, gick där och skrattade för mig själv.

Minnen jag aldrig kommer att glömma. Tack för dem <3

Har mycket som måste hinnas med innan bussen avgår från jobbet klockan 13.00

Ska luncha med brudarna och Nicke och hinna in en snabbis på Lindex.

Hoppas att resan kommer att bli trevlig, men med det sällskapet så kan det inte bli annat.

Piff och Puff kommer säkert att underhålla oss hela resa.

Ha en underbar helg mina nära och kära och ni andra med.

Puss, väl, nog, kanske……..

Nu måste jag bara skriva om något konstigt som jag var med om härom veckan, var ute och gick en promenad med Zhiva och har som vanligt musik i örat, när min tfn börjar ringa tittar på dispalyen på min blåtand och där står ett nr jag inte känner igen.

Tittar då på tfn och upptäcker att det står Maggan mobil, jag fick rys på hela kroppen.

Nu är det så att min älskade faster ”Olle” dog för några år sedan, alldeles för ung.

Ingen hann säga farväl och jag hann inte säga allt det där som jag ville ha sagt, men hon visste att jag älskade henne och att det inte fanns någon som kunde ta hennes plats.

Hon var bara min faster ”Olle”.

Hon spelade på Viktors dop, även om hon hade mycket att göra den dagen.

Men hon kom för min skull

Har inte kunnat radera hennes nr från min kontakt lista, vet inte riktigt varför, men jag har det kvar.

Var tvungen att ringa till pappa och vi gick igenom allt tänkbart att min tfn hade ringt upp hennes nr, men min tfn var låst och jag spelade musik.

Hennes nr är sen hon dog, avregistrerat????

Nu är det ju så att jag tror väldigt mycket på sådant som är övernaturligt.

Jag vet att det låter dumt men pappa trodde att på något sätt försöker hon kontakta mig för att berätta att hon finns där för mig och vakar över mig.

Det har varit ett tufft år, alldeles för tufft.

Så det kanske är hennes sätt att ge mig styrka.

Tack för ditt leende