Tack Susanne för att du höll min hand och kramade om mig idag, när jag som mest behövde det.

Finns inga ord för min och barnens saknad.....

Att bara veta att om några timmar är allt över och att min saknad kommer vara enorm, får mig att bara vilja strunta i allt och låta allt vara som vanligt.

Hur mörkar man tårarna för sina barn, hur förklarar man för dem att de inte kommer att vara hemma när de kommer från skolan.

Att lägga sig i sängen bredvid dem och låta tårarna rinna, mina älskade, Tusse och Skruttan..

Han tittade på mig och slickade mig på min kind, precis som: Lugn matte allt kommer att ordna sig.

Hur kan man då få tårarna att sluta rinna, hur kan man få kroppen att sluta skaka?