Igår var ingen bra dag, dagarna bara försvinner men tyvärr inte tårarna. Vill inte höra, vill inte veta, nu får det vara nog.

Som tur är så vaknade jag till en bättre dag, några leenden, några mail som kan få mig att skratta och le. Tack

Idag var det ett nytt besök hos doktorn, stackars mammas gosegos men han är så duktig. 4 nya rör med blod, denna gång tar de precis allt som kan tänka + att en remiss är skickad. Vet att det inte är något som stämmer, det känns i hjärtat.

Sitter här och väntar på ett samtal som jag hoppas ska göra min och resten av familjens dag, sköt dig nu Mini

Det blev bara en powerwalk igår med Zhiva, orkade inte riktigt springa =(. Kunde inte komma till ro igår kväll, allt bara snurrade, somnade nog runt halv två, har drömt konstiga drömmar…

Upp vid halv 6 i morse konstigt nog var ja pigg, men tröttheten kommer nog att slå till under dagen. Har fått ett munsår som inte vill försvinna, tror att det kan bero på inre stress, den som finns där hela tiden, den vill inte riktigt försvinna.

Ändå vet jag vart jag står och vad jag vill ha ut av livet.

Men mitt hjärta vill inte följa mig.

Fick ju höra att jag inte får stressa fram, då kanske jag hamnar på ruta ett igen, och där vill jag inte vara, vill inte känna tomhet, ilska eller besvikelse. Jag måste vända ilskan till något annat, till något bra.

Jag måste börja att tänka på mig själv och inte sätta alla andra före.

Värför ska jag vara deras räddare?? Vem finns där för mig, vem räddar mig, i min förtvivelse???

Vill känna glädje, min glädje som smittar av sig till andra.

Ser fram mot morgondagen, det är den stora dagen. Mini ska vetbesiktas och jag väntar med spänning på att hon ska komma.

Tror att det kan bli min räddning, för att få känna mig hel igen.