Har en tjejkompis som berättade idag om att hon hade åkt till Volvo med sin bil för att triangeln lyste i instrument panelen, och hon hade ingen aning om vad det var. Mekanikern på Volvo upplyste henne om att  hennes bagagelucka var öppen hahahahahahah och att det var därför som den lyste. Hahahah och hon är inte ens blond hahahahah

Att jag behöver släppa på mitt kontrollbehov är något jag insett efter dagens samtal,   Att jag inte kan kontrollera allt som händer, och att mitt största problem egentligen inte är mitt utan någon annans förlust, har tydligen inte riktigt sett det så, och att jag måste låta mig själv känna sorg och frustration och att jag hade rätt att känna mig förvirrad och sviken.

Att jag var välkommen ner till de mänskliga =)

Rätt roligt när han sa så.

För det stämmer ju, tänk att jag varit så blind, förblindad av min ilska att jag inte sett någon utväg. Nu kan jag bara beklaga, även om jag har en lång väg att vandra och många timmars samtal kvar, så kommer jag gå starkare och visare ur detta.

Och att det inte kommer vara jag som kommer stå där med ånger.

Jag behöver en vändning, orkar inte med att må så här. Jag som aldrig låter något komma åt mig, jag som aldrig ältar. Men jag har väl blivit mänsklig som alla andra.

Var har mitt tuffa jag,  tagit vägen? Var är det glada smittsamma skrattet, det som tydligen försvann med allt annat.

Jag behöver en lösning och det är nu.

Försöker se en vändning i allt, men inget känns riktigt, det är inte vad jag behöver. Men vad behöver jag?

Ett ordentligt avslut, en ny början.

Kanske behöver ge allt tid, de säger ju att tiden läker alla sår. Är det verkligen så?