Idag bär det av, ska bli så kul att umgås med mina underbara vänner, Marie, Sofia, Sofia, Johanna, Nicke och Stefan, och många fler

Var uppe och strök i morse vid halv 6, hann med en långpromenad med Zhiva, vi tog svängen vid hembygdsgården, många minnen, gick där och skrattade för mig själv.

Minnen jag aldrig kommer att glömma. Tack för dem <3

Har mycket som måste hinnas med innan bussen avgår från jobbet klockan 13.00

Ska luncha med brudarna och Nicke och hinna in en snabbis på Lindex.

Hoppas att resan kommer att bli trevlig, men med det sällskapet så kan det inte bli annat.

Piff och Puff kommer säkert att underhålla oss hela resa.

Ha en underbar helg mina nära och kära och ni andra med.

Puss, väl, nog, kanske……..

Nu måste jag bara skriva om något konstigt som jag var med om härom veckan, var ute och gick en promenad med Zhiva och har som vanligt musik i örat, när min tfn börjar ringa tittar på dispalyen på min blåtand och där står ett nr jag inte känner igen.

Tittar då på tfn och upptäcker att det står Maggan mobil, jag fick rys på hela kroppen.

Nu är det så att min älskade faster ”Olle” dog för några år sedan, alldeles för ung.

Ingen hann säga farväl och jag hann inte säga allt det där som jag ville ha sagt, men hon visste att jag älskade henne och att det inte fanns någon som kunde ta hennes plats.

Hon var bara min faster ”Olle”.

Hon spelade på Viktors dop, även om hon hade mycket att göra den dagen.

Men hon kom för min skull

Har inte kunnat radera hennes nr från min kontakt lista, vet inte riktigt varför, men jag har det kvar.

Var tvungen att ringa till pappa och vi gick igenom allt tänkbart att min tfn hade ringt upp hennes nr, men min tfn var låst och jag spelade musik.

Hennes nr är sen hon dog, avregistrerat????

Nu är det ju så att jag tror väldigt mycket på sådant som är övernaturligt.

Jag vet att det låter dumt men pappa trodde att på något sätt försöker hon kontakta mig för att berätta att hon finns där för mig och vakar över mig.

Det har varit ett tufft år, alldeles för tufft.

Så det kanske är hennes sätt att ge mig styrka.

Tack för ditt leende

Fick skäll häromdagen, då det var så länge sedan jag skrev något på bloggen.

Jag har inte haft lust eller ork, men nu får jag väl skriva några rader…

I fredags hade jag bestämt med Susanne att vi skulle umgås efter killarnas fotbollsträning, sagt och gjort. Tänk att det aldrig blir lugnt när vi umgås, Mathilda förvandlades till en mumie i toapapper hahahah och Oliver, Viktor och Tobbe övade på Susannes målgest de hade lovat att göra om de gjorde mål. Ja herregud vilken kväll, skrattade så jag hade ont i magen, vet inte om jag vågar att lämna dem själva något mer när jag går ut med hunden.

Lördagen var det fullt upp som vanligt Oliver hade först match i Skattkärr, sen blev det hem fort, så vi fick i oss lite mat.

Sen var det samling igen då KIBF P-99 skulle spela match mot Karlskoga.

Det blev ren utklassning, våra killar hade uppvisning och vann tillslut med 13-4.

Vilka killar vi har, vilken sammanhållning och vilket spel, det märks att de spelat ihop sen de var 5 år.

Somnande utslagen vid niotiden, efter en fredag med Susanne så kan man inte bli mer än sliten =).

Söndagen spenderade jag i Ölme, hann med både att gå i skogen och plocka svamp med Karin, rida en tur på min jätte pigga häst.

Hann även springa en tur på kvällen, det är så skönt att bara kunna koppla av.

Helgen går som vanligt för fort och jag hann inte ens med hälften som jag skulle göra.

Den här veckan har som vanligt varit fylld av gapskratt, tänk vilken tur jag har, underbara arbetskamrater som får en att skratta så att tårarna rinner.

I morgon är det fredag igen och denna helg blir lugn, som vanligt står det innebandymatch på schemat.

Ska hinna rida en långtur, klippa mig och planera inför julen som närmar sig med stormsteg.

Snart bär det av, och det ska bli så roligt

Äntligen kommer solen, som jag har väntat.

Behöver solsken i mitt liv.

Helgen har som alltid varit fullbokad, känns aldrig riktigt som man hinner andas ut.

Nu ska jag byta om och ge mig ut på en promenad i solen.

Ladda batterierna och få bort allt negativt i mitt liv.

Jag älskar förresten min nya hårfärg =)

Har inte skrivit på några dagar nu igen, har egentligen så mycket som jag vill skriva om, saker jag behöver få ur mig, jag vet inte varför jag inte kan komma vidare, bara står och trampar på samma ställe.

Det är så jobbigt att veta att den jag är, tynar sakta bort och det finns inget jag kan göra.

Hade en toppen dag på jobbet igår med mycket skratt, så mycket skratt så tårarna rann, tur att en del verkligen bjuder på sig =). Tack Rangan och Sara för att ni får mig att gapskratta.

Men sen kom natten och allt jobbigt, tårarna bara rann och jag kunde inte hejda dem.

Paniken att vara så maktlös över sig själv, att inte ha den fulla kontroll som jag brukar ha.

Jag vill så gärna kunna vara den glada Sahra.

Men jag får väl ge det tid, jag behöver nog tid att läka alla sår.

Det blev en rask promenad till jobbet i morse, skönt att bara få rensa tankarna.

Och visst känns det bra, men så tragiskt.

Min nya hårfärg passade tydligen mig =)

Tur att Sara kommer förbi hahah. Stefan säger: vi tog utkörning från Charlies, då säger Sara utan att tänka, men vi gillar inkörning…. Hahahahaha  gapskratt… eh ja mena att vi gillar att äta där hahahahah jo jo . Och hetsa Viktor till att äta upp sin hamburgare före mig klarade hon hahahah, han skulle få valfri tårta eller bakelse nästa ggn.

Tack Sara för att du står ut med mig, och att du alltid får mig att skratta =)

Alla skulle ha en sådan vän, att skratta med.