Nu har jag inte sprungit på länge, nu har det gått en vecka sen ja föll i backen och det gör lika ont i svanskotan än. Men jag får väl bita ihop och prova, smärtan kanske ger med sig efter ett tag, känner mig så lat även om det blir promenader flera ggr om dagen, så behöver min kropp pressas lite.

Solen skiner utanför mitt fönster och jag behöver komma ut. Mina tankar spelar mig ett spratt och jag är lite smått irriterad över det.

Har klarat mig så länge nu.

Har fått rådet att läsa en bok av Kay Pollak det heter: Att välja glädje, så den ska inköpas.

Även fast jag känner att jag väljer mina tankar, så kommer de jag inte vill ha, smygande när jag minst anar det.

De ska väl finnas där som allting annat, men jag behöver dem inte nu, inte nu när jag kommit så långt i min tankegång.

I stallet får jag min ro, där kan jag gömma mig från allt ont. Mini är som medicin för mig, jag känner hel och osårbar, där kan jag andas ut och känna lycka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nyfiken som jag är, var jag ju bara tvungen att googla på min kommande axeloperation.   Blev lite illamående, även om det inte är något större ingrepp. Men att se fräsen och kameran i axel, usch…   Borde ju vara van, efter ben och kn...

Min chef är väl att för rolig....   -Sahra, cyklar du idag???? - Ja säger ja lite småglatt.. - Du, det regnar -Ja vet..... -Du kommer att bli fluffig och mjuk överallt... - Hahahahahahah   Det gjorde verkligen min dag, tänk att så l...

Vi fick äntligen till en dejt med Generalen och barnen på fredagskvällen, käkade kinamat och tittade på fotboll. Blev några glas bubbel, är helt såld på Pink Hill.   Lördagen spenderades i Karlskoga, då Oliver hade fotbollsmatch, laget hade mån...